pettesblogg

Som ni trogna bloggläsare vet så har jag varit ute och rest en hel del under det förgångna året. Ända sedan avslöjandet och hemresan (samt alla strapatser kring den) så har jag känt mig lite bortkommen. Efter att ha levt under hot annorstädes så pass länge kände jag aldrig att jag riktigt landade när jag kom hem och dränkte mina sorger i god mat. Jag vet sedan tidigare att jag har en orealistisk uppfattning om min egen kropp men när jag såg mig i spegeln en dag så kände jag inte igen mig själv. Se själva!



Det har blivit en hel del desserter och efterrätter på senaste tiden så det är svårt att avgöra vad det är jag är allergisk mot. Jag har bestämt mig för att helt bryta levnadsmönster - ändra mina vanor och rutiner. Jag är återigen utanför Göteborgs gränser på jakt efter en fristad och en plats där jag kan komma i fas igen.

Idag kommer det inte att bli några recept. Om svullnaden skall lägga sig så måste jag successivt prova mig fram bland ingredienser. Idag kommer jag, på tom mage, att spendera dagen på stranden.

 

1) från själva texten

2) från dina egna erfarenheter

Eftersom du behöver använda dina egna erfarenheter för att läsa mellan raderna kan samma text uppfattas olika av två olika personer. Om jag ser en hotfull lapp upptejpad på min dörr så tar jag det på fullaste allvar.

Då min blogg för mig är en typ av fristad så är jag förvånad och bekymrad över den här utvecklingen. Jag antar att jag får se påhoppet som ännu en av kändisskapets baksidor.

Det är verkligen tur att jag har så fina vänner som håller mig nere på jorden. Jag har insett att jag handlat själviskt. Läs själva här. Självklart ska barnen få solkrämen så de kan bygga små bäckar. Jag tänker inte helt klart nu eftersom jag lever under hot. Idag är jag sängliggande på grund av myggbetten men ska försöka ge mig ut och lägga solkrämen i min trädgård när det blir mörkt så kan barnen gå dit och hämta dem.

HJÄLP! Trots att jag har fullt upp så känner jag mig orolig och handlingsförlamad. Hur ska jag hinna med att planera min hemresa eller äta nu när jag är tvungen att göra det som loppan säger? Det värker i benen (har hoppat på ett ben i flera minuter) och jag är jättehungrig. Jag har insett att jag har en orealistisk uppfattning om min egen kropp. Det som började som en rolig lek har mer och mer tagit över mitt liv!

Förrätten förlänger måltiden och sparkar igång matsmältningen. Man ser gärna förrätten som något som kräver ytterligare inköp men genom att använda rester till din förrätt så slipper du extra stress. Unna dig en förrätt!

Om du, som jag, inte har något kylskåp så är sylt ett bra tips - mycket sylt på dina rester döljer skämd smak! Strössel ger all mat en guldkant.

Idag är jag trots allt uppfylld av nyfikenhet för vad som komma skall och ett fånigt smil sprider sig över mitt ansikte och förväntan växer sig stark inombords… Jag välkomnar känslan hjärtligt. Jag har försonats med de rådande förhållandena och känner mig peppad. Tiden går som bekant fort så det är lika bra att ta den tillvara. Jag har mycket att ta tag i och se fram emot! 





"Förändringens olika ansikten"

Idag är jag i upplösningstillstånd. I väntan på mörkrets inbrott satt jag för ett tag sedan och läste Närkes Allehanda på nätet och fick kalla kårar. Jag vågar inte sätta mig på ett plan så länge vulkanen på Island finns kvar. Imorse såg jag dessutom något på stranden som var kusligt likt en vulkan och börjar frukta att det rör sig om en ny pandemi.

Se själva:



Dagens tankeställare: skapar man det som man mest fruktar?



Jag har övervägt alternativa resvägar för att ta mig hem och tror att sjövägen väger tyngst och känns tryggast i nuläget. En fördel med att ta sjövägen är att man inte behöver bry sig om vulkanaska men nackdelen är att det tar tid. Man kan också bara ta med det allra viktigaste för att inte packningen ska bli för tung för båten.