Alternativa transportvägar och farsot.
Idag är jag i upplösningstillstånd. I väntan på mörkrets inbrott satt jag för ett tag sedan och läste Närkes Allehanda på nätet och fick kalla kårar. Jag vågar inte sätta mig på ett plan så länge vulkanen på Island finns kvar. Imorse såg jag dessutom något på stranden som var kusligt likt en vulkan och börjar frukta att det rör sig om en ny pandemi.
Se själva:
Dagens tankeställare: skapar man det som man mest fruktar?
Jag har övervägt alternativa resvägar för att ta mig hem och tror att sjövägen väger tyngst och känns tryggast i nuläget. En fördel med att ta sjövägen är att man inte behöver bry sig om vulkanaska men nackdelen är att det tar tid. Man kan också bara ta med det allra viktigaste för att inte packningen ska bli för tung för båten.
