pettesblogg

Ständig trötthet har gjort mitt liv till en omöjlig ekvation det senaste timmarna. Tror att tröttheten är en signal som försöker berätta för min kropp att den behöver vila. När jag såg mig omkring efter information om trötthet blev jag orolig att jag lider av narkolepsi som kännetecknas av att "man lätt somnar under dagen i olika situationer och sover väldigt dåligt på natten". När jag tänker tillbaka så är det år sedan jag fick en hel natts sömn. När jag tittar igenom min kamera så ser jag ett oroväckande mönster. Tröttheten kanske inte är en nyhet utan något som har smugit sig på under en längre tid...


Jag somnar när jag är på resande fot.

Somnar till när jag går.

När jag var på äventyr i skogen och årorna ramlade i vattnet tänkte jag inte som andra (hoppa i och hämta upp dem) utan att jag säkert driver i land.
Hjälp.

Näär jag vaknade imorse så var jag så arg.



Som storbloggare ställer man otroligt höga krav på sig själv. Jag känner, efter allt som har hänt, att det inte är jag - utan bloggen - som styr mitt liv. Jag är rädd att jag måste bege mig iväg igen och bara få vara Petter på anonym plats.

Idag har jag bestämt mig för att jag måste sätta mig själv före allt annat så jag slipper vara rädd. Om jag tar hand om mig själv så tror jag att jag kan bli en bättre bloggare.

Har haft en riktig "ta-hand-om-dig-själv-dag" med god mat och massa ompyssling.

Jag satt ner en stund och bara njöt av stunden, dagen och insikten.  



Släckte lampan och bara var mig själv i rummet.



Njöt av god mat.
 


Kom över en plattång senare och fick till en riktigt bra bild som speglar min sinnesstämning till fullo.