pettesblogg

Jag har funderat lite och kommit fram till att jag har felbedömt hotbilden mot mig. Det största hotet kommer inte längre utifrån. När träningen tar över ens liv så totalt - som den har gjort för mig det senaste dygnet, så innebär det risk för skada för individen och dess omgivning. Det är den störda inställningen, känslan av att absolut vara tvungen att träna som skrämmer mig. Jag kan inte längre lita på mig själv. Jag har blivit min egen värsta fiende.



För att inte riskera att mitt undermedvetna tvingar in mig i någon hård kant för att åsamka min kropp skada så har jag burit in alla möbler i garaget.



Rädda sig den som kan!