Till Erik...
Vi är vänner
men vet du vad jag känner?
Du är min kompis
och jag är din kompis.
Och vi är varandras
kompisar.
Vi kan skratta tillsammans
Och äta mat tillsammans.
Jag äter snabbare...
...med det är ok.
För vi är vänner.
Nu vet du vad jag känner.
Hahaha!!
//Anna G.
Oj...
Det är tur att vi lever i ett IT-samhälle så att vi inte behöver träffa varandra, för då hade jag nog haft svårt att få fram det här med en bärande röst. Och så kanske du hade fått för dig något. Så rörd blev jag, Petter!
I dessa känslors svall känner jag att jag verkligen vill ge dig något tillbaka. Det tränger i mig att få dela denna tillgivenhet. Tyvärr är inte min diktande ådra lika spirituellt flödande som din och jag rädds lyrikens konst som en ständig källa till tillkortakommanden. Om jag inte lyckas fylla din själ med skönhet och kärlek såsom du gjorde med min, ber jag dig att se detta nakna blottläggande av min ofullkomlighet som ett uttryck för den obeskrivliga trygghet som jag upplever i din närhet och vänskap.
Med kärlek,
Erik
Till Petter...
"Jag gillar att äta.
Vi är kompisar."
rörd
du skall inte vara så blygsam min vän - din diktande ådra är det inget fel på, det har du nu bevisat - för mig och resten av världen... tack.
