pettesblogg

Ni som känner mig irl* eller har följt bloggen troget vet att jag för en tid sedan var husägare. Vad ni däremot inte vet är att jag saknar att vara just husägare. Det fick mig att känna mig så flink, händig, proaktiv och mogen på något sätt, and I liked it! Jag trivdes liksom och kunde verkligen vara mig själv där. Jaja, jag vet vad ni tänker. Självklart ska man söka lyckan inom sig och inte genom yttre ting. Men lets face it; vart man bor och tillbringar sin tid är faktiskt inte helt oviktigt.

Jag har iaf insett att jag inte kommer att bli en riktig husägare igen under en överskådlig framtid. För att återigen få känna husägarens sötma har jag därför gjort ett pepperkakshus. Som den kvicke bloggläsaren förstår är huset för litet för att bo i men man kan inte få allt här i livet. Jag sitter och tittar in i mitt hus och drömmer mig bort, kanske är detta en miniatyr av det riktiga hus jag en gång kommer äga?

Tror att detta husbygge gett mig mersmak, har insett att jag har en gåva som jag måste ta tillvara på. Kanske kommer jag, när tiden är kommen, bygga mitt framtida näste från scratch.





*i riktighetens ljus