pettesblogg

I morse vaknade jag tidigt. Mitt hjärta slog lite extra hårt och jag hade ett förväntansfullt leende på mina läppar. Jag hade kanske väntat mig för mycket när jag trodde att några skulle veta om vilken stor dag det var. Var kanske lite naiv när jag hoppades att mina vänner skulle ge mig en tårta, dunk i ryggen och några uppmuntrande ord på vägen. Möjligt att jag hade för höga förväntningar när jag såg dagen som ett tillfälle att bära min partyhatt, nu får den åka tillbaka i garderoben  igen. Jag måste erkänna att jag känner mig lite nere. Jag går och lägger mig i sängen med min ketchup och får peppa mig själv lite genom att läsa i min positiva bok (en sann vän). Imorgon när jag vaknar kommer jag förhoppningsvis smält att ingen(!) uppmärksammat att min blogg helt har firat en månad... :(


Tillbaka in i mörkret igen du gamle trogne huvudbonad och vän...