pettesblogg

Jag gillar verkligen att titta på film men har fått prioritera bort mycket på sista tiden i och med att det går så bra för bloggen. Min musiksmak är diskutabel, men jag skäms inte för filmsmaken. Jag har sett en riktigt bra, känsloladdad  actionfilm idag - Mio, min Mio (på VHS). Det är en filmatisering av en bok som Astrid Lindgren (en svensk författare) skrivit. Filmen handlar om nioårige Bosse (senare kallad Mio), som lämnar Sverige och hamnar i Landet i Fjärran och får i uppdrag att bekämpa den onde riddaren Kato, som är berättelsens skurk, tillsammans med sin bror Jum Jum. Jag har inte läst boken så jag vet inte hur filmen slutar (vågade inte kolla ifall något otäckt skulle hända med Jum Jum eller Mio).

Jag vill höja ett varningens finger innan ni hyr filmen. Actiongenren är inte för alla. Hade en diskussion med en främling härom dagen. Han gillade inte action. Jag tycker att en schysst action kan vara trevligt medan personen jag pratade med (vi kan kalla honom Åke) ansåg att actionfilm inte har något större djup. Jag å andra sidan tycker man kan ställa krav, även på filmer där det smäller mycket. Det finns bra och dålig action. Mio, min Mio är ett lysande exempel på vad jag anser är en bra action, där det finns en genomtänkt handling och intressant karaktärsutveckling, men dessutom skön action och spännande scener. Jag vill ha det komplicerat och gärna krångligt eftertänksamt med djup i karaktärerna.

Vem håller du med - mig eller Åke?



*filmstämning*