Skrivkramp
Ibland när jag läser andras bloggar får jag dåligt självförtroende vilket egentligen inte ligger i min natur men de verkar vara så väl genomtänkta. I ljuset av dessa bloggar ter sig min egen som ganska löst hållen och färglös. Jag tillhör inte någon intellektuell elit och har mer åsikter än kunskaper, kan det säkert kanske tyckas ibland. Men varför jämföra? Jag är jag och ingen annan.
Som ni märkt har det varit tyst på bloggen en tid. Kreativiteten riktigt spritter i benen och tystnaden beror inte på att det inte har hänt något utan att alla idéer och tankar som bloggen väcker inom mig har gjort mig förlamad. Mina skriverier kanske inte gör varken till eller från i vårt stora kosmos fast egentligen skriver jag inte för någon annans skull. Jag skriver för min egen skull. Ord som behöver komma ut. Ord som är rastlösa. Ord som bara finns där. Ord som formas till meningar. Kanske med en mening. Eller utan. En bild säger mer än tusen ord är det ju sagt. Här kommer en.
