pettesblogg

Ibland gör man verkligen dumma saker. Det är den tiden på året när man måste försöka höja mysfaktorn i hemmet igen. Var ute och letade efter granen men den fanns inte kvar. Det är väldigt dyrt att köpa granar, i alla fall om man vill ha en färsk och inte nöjer sig med en begagnad. Funderar på att bege mig ut i skogen för att hitta en ny. Idag kommer jag dock ha fullt upp med annat.

Jag har suttit och funderat sedan sist.... Det är inte bara utvecklingens framfart som är intressant utan även hur mycket som kan gå förlorat på 50 år. Miraculix, den gamle finurlige druiden, tillredde grytan med magisk trolldryck som krävdes för att Asterix och de andra i byn skulle bli starka. Förutom trolldrycken kunde Miraculix koka ihop andra magiska drycker. Har googlat lite efter receptet på några av de gamla guldkornen men utan framgång. För att inte den gamla druidkonsten ska gå förlorad så har jag bestämt mig för att experimentera lite och koka ihop min egen trolldryck. Det passar perfekt nu när jag är i farten med dryckesbryggande och bara försöker äta flytande föda. Man får dock passa sig så man inte dricker för mycket då det har visat sig att man blir på tok för tjock om man dricker för mycket, till exempel om man råkar ramla i grytan med trolldryck som liten.

Du behöver:

Mistel
Stor kittel
Vatten
En hel massa mystiska örter och kryddor 
Morötter och smör (för smakens skull)

Gör sähär:

Blanda alla ingredienser i kitteln och koka över öppen eld.



Jag hade ingen mistel så jag tog lite blad som jag har sparat från i somras i frysen.

I år fyller Asterix 50 år. Vi har Asterix att tacka för mycket. För bara 50 år sedan bedrev den lille galliske befrielsekrigaren Asterix de stordåd som vi kan läsa om i serierna som har gjorts om honom och hans vänner. Det är otroligt hur mycket en människa kan åstadkomma under en livstid och hur mycket som hinner förändras på bara ett halvt sekel.

Hur tror ni att vi kommer leva om 50 år till?

För dig som inte vill överkonsumera i jul har jag här en lösning: gör din egen glögg! Jag har bara använt saker man inte behöver köpa i affär för att det ska bli äkta pk.

Nedan har jag tagit vatten, bark och diverse frön, blad och rötter jag hittat i göteborgsområdet. Koka upp vattnet och släng i kryddorna ni hittat och låt det sjuda ett tag (obs: inte över natten) så har ni sedan all anledning att bjuda in till julmys.



Prova er fram, friskt vågat hälften vunnet!

Ni som känner mig irl* eller har följt bloggen troget vet att jag för en tid sedan var husägare. Vad ni däremot inte vet är att jag saknar att vara just husägare. Det fick mig att känna mig så flink, händig, proaktiv och mogen på något sätt, and I liked it! Jag trivdes liksom och kunde verkligen vara mig själv där. Jaja, jag vet vad ni tänker. Självklart ska man söka lyckan inom sig och inte genom yttre ting. Men lets face it; vart man bor och tillbringar sin tid är faktiskt inte helt oviktigt.

Jag har iaf insett att jag inte kommer att bli en riktig husägare igen under en överskådlig framtid. För att återigen få känna husägarens sötma har jag därför gjort ett pepperkakshus. Som den kvicke bloggläsaren förstår är huset för litet för att bo i men man kan inte få allt här i livet. Jag sitter och tittar in i mitt hus och drömmer mig bort, kanske är detta en miniatyr av det riktiga hus jag en gång kommer äga?

Tror att detta husbygge gett mig mersmak, har insett att jag har en gåva som jag måste ta tillvara på. Kanske kommer jag, när tiden är kommen, bygga mitt framtida näste från scratch.





*i riktighetens ljus

Som jag tidigare nämnt så har jag valt bort det kommersiella kring julen. Dels på grund av lågkonjunkturen men också för att jag inte har tid att handla på grund av boken. Enligt min egen mening så är jag väldigt bra på att pyssla och kommer därför att göra alla julklappar själv i år. Ska därför ge mig ut och shoppa en massa material idag.

Såhär mätt blev jag av brunkålen:

Jag har återigen lyckats avslöja en stor bluff. Läste den här artikeln för en tid sedan. Jag tyckte att det var en toppenidé att kunna ladda datorn i väskan och slängde helt sonika, i mitt lyckorus, laddningssladden till min dator. Jag har gått omkring med datorn i väskan i veckor utan "framgång". Jag kan inte helt avfärda att datorn faktiskt kan ladda upp sig själv i väskan eftersom vi har haft så få soltimmar i november. Jag kan dock, med handen på hjärtat, säga att jag aldrig kommer att slänga saker igen. Det var jättesvårt att hitta en sladd som passade igen. Eftersom jag har valt att välja bort det kommersiella kring julen så har jag testat alla sladdar jag har kommit över i folks hem.

Mina vänner, den 5/12 kunde aldig ha börjat bättre för min del. Jag har äntligen hittat en sladd som passar och kan nu sätta igång med bloggandet igen. Jag väljer att inte tala om var jag hittade sladden eftersom jag befarar en rusning. Det får bli min hemlighet.

ÄNTLIGEN STRÖM!



*lycka*